The Monologues of the Master

I morse vakna jag upp med ett ömmande knä och blodstänk i sängen. Eftersom jag inte hade idkat samlag med jungfru konstaterade jag att blodet kom från mitt knä vilket såklart var en tråkigare förklaring än den förstnämnda. Nåväl dags för försäljningsstart men hann inte långt innan jag konstaterade att jag kanske var skadad och att det vore bäst om jag besökte vårdcentralen tvärs över gatan för att ta reda på vilket. För 120 spänn fick jag ett nytt plåster och ett konstaterande om att jag inte var skadad utan bara bölig.

120 spänn för ett plåster är förvisso en jävla dålig deal men ska man se det från den ljusa sidan så avtog genast en hel del av smärtan när man konstaterat att man inte var skadad på riktigt.

Försäljningen? Gick kasst men skönare än helvetesjobb där man knackar dörr. Ingen big deal att klampa in i en butik typ och inte tittar på en som om man vore en hitman eller irritationsobjekt. Men får rassla in några ordrar ganska snabbt om det inte ska vara lönsammare att gå till arbetsförnedringen..

Slutligen: Ingen fotbollsträning ikväll då: "Ja det är ingen fara med dig, men du lär inte tycka det är särskilt kul att träna den närmaste veckan" Det är klart hade man haft proffskontrakt och fått betalt så hade man fått visa sig där ändå, men att halta runt på en fotbollsplan i december kan man gott vara utan!

// Mastern