Reseskildring: Masterns DPT fantasier..
Efter en nykter månad (med vissa MINDRE undantag med en öl eller två vissa tillfällen) så tyckte jag att det var dags att fixa mig en bakfylla till när jag vaknar i morgon. Det politisk korrekta sättet att ordna detta på hade varit att korka upp spritflaskan jag köpte på flygplatsen, tömma fanskapet för att sen traska ner på stadens gator och trakassera min omgivning. Nu var det dock inte det poltiskt korrekta sättet jag var sugen på utan på en rejäl restur i min egen fantasi.
För att ta rejäla resturer i sin fantasi finns det otaliga vägar, men för att göra det enkelt finns det två lagliga (troligtvis inte så värst länge till) sätt att göra det. Trycka DPT och lyssna på musik alternativt tryck DiPT och lyssna på musik.
Eftersom jag testat båda vid tidigare tillfällen där DPT kan beskrivas som att man huvudsakligen reser runt i sina glada fantasier (med vissa mörka undantag) medan man med DiPT reser runt i sina mardrömmar (med ett fåtal ljusa undantag) så får läsaren cirka fem sekunder på sig att fundera på vilken jag valde, medan den begrundar följande bild.
bild från resan i Skottland som inte har mycket med ämnet att göra.
Jo eftersom undertecknad föredrar att se en tjej han tycker om le mot honom vid en soluppgång på Hawaii framför att se folk torteras ihjäl i helvetets fängelsehålor så valde jag DPT. Eller för att tala Jedi språk "the light side". Å andra sidan ska jag erkänna att DiPT är en fan så mycket större utmaning egentligen. För mycket större grej att konfrontera sin skräck och stå emot än att bara se stränder och universum typ. Å andra sidan finns det ingen vettig orsak till varför jag skulle VILJA konfrontera mina egna inre rädslor. De flesta människor faller för en sådan konfrontation och sen när fan står jag över sådant?
I övrigt var kvällens stora händelse att Rockstar via MSN försökte guida Mastern till hur man hittar hans favorit "Den Keltiske Jesus" med blandad framgång. Efter några låtars försök så dök det minsann upp en mystisk ande ande i en tunnel vars närvaro gav vibbarna "Jag kommer alltid vara med dig" Coolt tänkte jag, så nu handla de tre följande låtarna om hur jag försökte få denna mystiske ande att visa sitt rätta jag. På fjärde låten gjorde fanskapet det och presenterade sig som döden. Jaha tänkte jag, istället för att få mig ett eget skyddshelgon så dyker det fanskapet som följer allt levande upp. Helt logiskt egentligen för om det är något som verkligen följer allt levande så är det, att det en dag kommer att dö. Efter lite funderande kom jag fram till att det inte var något att frukta egentligen. För om man ser till dualismens grundprinciper är det att allting måste ha en motpol, och för att jag ska kunna leva så måste jag kunna dö. Sen nyktra jag till som fan och den sista drömsynen jag hade var den tidigare nämnda, om en söt tjej och en soluppgång på Hawaii..
Slutet gott allting gott
// Mastern
För att ta rejäla resturer i sin fantasi finns det otaliga vägar, men för att göra det enkelt finns det två lagliga (troligtvis inte så värst länge till) sätt att göra det. Trycka DPT och lyssna på musik alternativt tryck DiPT och lyssna på musik.
Eftersom jag testat båda vid tidigare tillfällen där DPT kan beskrivas som att man huvudsakligen reser runt i sina glada fantasier (med vissa mörka undantag) medan man med DiPT reser runt i sina mardrömmar (med ett fåtal ljusa undantag) så får läsaren cirka fem sekunder på sig att fundera på vilken jag valde, medan den begrundar följande bild.
bild från resan i Skottland som inte har mycket med ämnet att göra.
Jo eftersom undertecknad föredrar att se en tjej han tycker om le mot honom vid en soluppgång på Hawaii framför att se folk torteras ihjäl i helvetets fängelsehålor så valde jag DPT. Eller för att tala Jedi språk "the light side". Å andra sidan ska jag erkänna att DiPT är en fan så mycket större utmaning egentligen. För mycket större grej att konfrontera sin skräck och stå emot än att bara se stränder och universum typ. Å andra sidan finns det ingen vettig orsak till varför jag skulle VILJA konfrontera mina egna inre rädslor. De flesta människor faller för en sådan konfrontation och sen när fan står jag över sådant?
I övrigt var kvällens stora händelse att Rockstar via MSN försökte guida Mastern till hur man hittar hans favorit "Den Keltiske Jesus" med blandad framgång. Efter några låtars försök så dök det minsann upp en mystisk ande ande i en tunnel vars närvaro gav vibbarna "Jag kommer alltid vara med dig" Coolt tänkte jag, så nu handla de tre följande låtarna om hur jag försökte få denna mystiske ande att visa sitt rätta jag. På fjärde låten gjorde fanskapet det och presenterade sig som döden. Jaha tänkte jag, istället för att få mig ett eget skyddshelgon så dyker det fanskapet som följer allt levande upp. Helt logiskt egentligen för om det är något som verkligen följer allt levande så är det, att det en dag kommer att dö. Efter lite funderande kom jag fram till att det inte var något att frukta egentligen. För om man ser till dualismens grundprinciper är det att allting måste ha en motpol, och för att jag ska kunna leva så måste jag kunna dö. Sen nyktra jag till som fan och den sista drömsynen jag hade var den tidigare nämnda, om en söt tjej och en soluppgång på Hawaii..
Slutet gott allting gott
// Mastern
Kommentarer
Trackback
