The Monologues of the Master

Idag lyckades jag med något som egentligen inte ska vara möjligt. Att bete mig sjukt pinsamt och bortgjort och fortfarande vara sjukt lycklig när kvällen var slut, här kommer en rapport!

Dagen började med en lagom hård baksmälla efter gårdagens resa i mina fantasier, de vill säga lätt huvudvärk men inget som döda mig direkt. Sen dök Rockstar upp med sitt nysignade jobbkontrakt och hade först en filosofiestund innan vi gav oss iväg för att spela tennis. Tennisen var en ganska snabbt avklarad historia då vi enbart körde en match minitennis som jag vann, innan jag kände av min huvudvärk och stack hem å vilade upp mig istället.

Framåt fyra på dagen dök JB upp med några öl och laddade upp inför konsultaktiviteten med Student Consulting. Lite efter fem började konsultaktiviteten vi hade laddat upp för. Den var sjukt  nice och överträffade alla förväntningar, jag vet inte riktigt hur den överträffade mina förväntningar men min månad nykterism hade gjort sitt, för istället för ångest så gjorde mig spriten mig lycklig.:) Efter några chilla timmar stack jag vidare till Brillmongot sfest då cidern tog slut  på konsultaktivteten och jag redan var lagom packad. Innan jag stack dit drog jag dock en dubbel dos stimulanter för att orka röja järnet natten lång! Min en månaders långa uppehåll från stimulanter hade samma positiva effekt  som alkoholen på mitt humör. Så till Brillmongots fest anlände jag sjukt taggad! Och bättre blev det, för alla bjöd mig på sprit för mina blogginsatser..:)

Sen blev jag av med mobilen i en timme eller så, troligtvis var det någon som ringde och jävlades men det är smällar man får ta. Till slut hittade dock Mr R min mobil, vilket gjorde mig ännu nöjdare, då jag hade sett den som en förlust i strid! När mobilen väl var återfunnen var det dags att spåra big time. Fritzl (kille i Österriketröja som är en fan av bloggen, han bad om särskilt namn men det har jag tyvärr supit bort) bjöd mig på dricka hela kvällen, och påpekade att jag borde ragga en massa på hans syster . När jag efter pinsamt lång tid insåg hennes uppenbara ointresse så spåra jag ännu mer och började jaga kvinnor på "dansgolvet" hemma hos brillmongot. Ännu värre gjorde DSP det för mig genom att konstant dra av mig min tröja och gömma den! Att fulragga på allt som rör sig iklädd en kropp som är sju kilo från idelvikt i bar överkropp är precis lika sexigt som det låter. (för den nyfikne väger jag 91-93 kilo och min idealvikt ligger på 84-86 kilo). Som väntat gick det åt skogen, särskilt som det verkade predestinerat att jag skulle ha rollen som kvällens "transvestitknullare" de vill säga killen som är på tok för full och gör bort sig big time!

Varför är jag då lycklig när allting gick käpprätt åt skogen? Jo just för att allting kunde gå käpprätt åt skogen utan att jag bröt ihop fullständigt och grävde ner mig i big time fylleböleri. Kände mig så sjukt fri att göra det jag kände för ikväll och det betyder så sjukt mycket för mitt välbefinnande att kunna göra det utan att bryta ihop. Om man ser på hur jag annars varit känslomässigt de senaste månaderna så har jag brutit ihop och grävt ner mig fullständigt för minsta lilla motgång vilket tär sjukt mycket på psyket. Att kunna släppa loss fullständigt var därför så obeskrivligt skönt för mig! Dock vill jag betona för alla som funderar att bjuda mig på framtida fester att jag kommer uppföra mig betydligt mer civiliserat i framtiden då jag nu fått släppa loss en massa hämningar.

Slutligen vill jag tacka brillmongot för kvällen och hoppas att jag trots allt tillförde den ett antal glädjeämnen! :)

// Mastern