Seg vecka och kass coach!
Denna vecka har/ska det jobbas mellan 14-22. Det är ett jävla skitpass att jobba. Den enda fördelen är att man slipper vara trött på jobbet, men nackdelen: att man får noll socialt liv och inte får gjort något vettigt överhuvudtaget, är såklart betydligt sämre.
Imorse var jag för övrigt på ett coachmöte med min nye jobbcoach. Den förre coachen fick sparken vilket jag tyckte var synd då han gjorde sitt jobb och fixade en timanställning till mig (nuvarande jobb i margarinfabriken, inte det minsta kul men man får åtminstone betalt) samt hade lite andra uppslag och ideer. Hade kunnat bli ett fruktbart samarbete helt enkelt. Den nye coachen gillade jag inte alls, skulle leka hobbypsykolog och tjatade om att jag skulle snacka om mina känslor i en jävla timme. Ska man tvunget diskutera sina känslor i en timme så kan man ju åtminstone få lite partypiller eller nåt så att man mår bra när man gör det, men icke hos henne (Tror både arbetsförmedlingen och narkotikaroteln hade blivit minst sagt upprörda om hon verkligen hade gett mig några partypiller)
Istället tvingades man diskutera sina känslor med tanten i en timme i nyktert tillstånd med det givna resultatet att tillvaron kändes tom, deprimerande och meningslös. Det som är mitt syfte med att besöka jobbcoachen? Givetvis inte, fixa mig ett jobb istället! (gärna ett roligare än på margarinfabriken, för då går du från min hatlista till min favoritlista)
// Mastern
