Ett ångestladdat möte...
För några dagar sedan nåddes jag av beskedet att min syster fått avkomma: Igen!
I måndags var det dags att besöka henne med en present för att skåda det sjätte syskonbarnet (3 barn per syster om någon undrar). Det utvecklade sig ganska snabbt till ett ångestladdat möte. De ångestframkallande faktorerna var två:
1: Sist jag besökte någon på ett sjukhus så var det min farfar veckan innan dog. Även om ett BB inte direkt associeras med lidande och död, så är det likväl en sjukhusmiljö.
2: Syrran utbrast "Ja nästa gång vi ses på ett BB är det din tur, det kan komma redan inom ett år eller två". För den som har förra årets händelser i minnet är ångestparallellen tydlig, för er övriga kan nämnas att jag fortfarande är livrädd för jättenegern så här ett halvår senare.
Resten av veckan har inte varit särskilt ångestframkallande eller på något sätt emotionell. Fick reda på att garantin inte gällde på mobilen, ett väntat besked som medför att jag får köra på en skitmobil i ett halvår. Det kan man leva med. I övrigt Har jag jobbat nattpass på margarinfabriken vilket även om det är roligare än att plågas upp i ottan fortfarande inte är höjdpunkten på en vecka. Fördelen med nattpass är förutom den väsentligt högre lönen att jag lagt mig till med en dygnsrytm som är perfekt till hårt nattklubbsröj till helgen.
Avslutningsvis kan nämnas att satte några riktiga pärlor i krysset på gårdagens träning. Då folk utbrast "Det här får du ta upp i bloggen " Så får man väl göra dem tillfreds.
För övrigt har det varit vitalinbrist i flera månader nu: jävligt tragiskt eftersom undertecknad är sjukt sugen på ett avsnitt "Fear and Loathing in Helsingborg" efter att ha sett "Fear and Loathing in Las Vegas"
// Mastern
