Man får vad man betalar för, samt danskar ett konstigt släkte..
Igår var jag och klippte mitt hår. Det blev inte Popfrissa al la Syratomte över det hela men man ska inte förvänta sig för mycket när man går till Turken på hörnet och betalar 120 spänn. Hade man däremot betalat 400 för klippningen hade ens ögon lyst av mordlust när man såg resultatet. I övrigt går mina planer på att fixa långt hår dåligt, mitt hår är för tjockt så det ser för jävligt ut om man inte klipper det på länge.
En fördel med att ha tjockt hår är dock att det krävs cancer för att man ska bli skallig, så man ska inte gnälla i onödan. Skulle man få cancer känns det som att skalligheten är det minsta problemet!
I morse fick jag för övrigt ett mail om att ett danskt företag bokat en jobbintervju till mig på söndag klockan 10! Vem fan lägger en arbetsintervju en söndag klockan 10? Det uppenbara svaret är en dansk! Eftersom jobbet låter roligare än att flytta lådor på margarinfabriken och det dessutom sägs att danskar betalar bra, ja då är det bara att satsa! Någon som har tips på hur man lurar morgonpigga danska nykterister att ge en jobb kan posta dessa i kommentarsfälten.
// Mastern
