exilplaner samt noll koll...
De senaste dagarna har jag varit allmänt bitter och deprimerad. Orsaken till detta inte är alltför uppmuntrande tillstånd, är om möjligt ännu mer deprimerande; att margarinfabriken bytte bemanningsföretag till sommaren, så att det inte blev något jobb där i sommar. När jag insåg att jag gick runt och deppade för att jag inte fick jobba bort sommaren på ett jobb som jag egentligen pluggade en massa år på högskolan bara för att slippa kom jag fram till en sak. Att jag har kört fast fullständigt och att något år på varmare breddgrader hade kunnat rädda upp situationen.
Australien är ett land många åker till och jobbar/upplever, om inte situationen vänder snart så är det fan bud på att lämna detta kalla skitland illa kvickt och söka lyckan annorstädes.
Igårkväll dömde jag för övrigt fotboll. Vädret var skönt och då bekom det mig inte det minsta att tränarna fick tokryck och spelarna försökte mörda varandra, jag menar vem är inte lycklig över att se solen för första gången på flera veckor? ;)
Slutligen fick jag nyss samtal från någon som vill ha över mig på en anställningsintervju. Jag hade inte aning om vem det var jag pratade med eller vad det var för jobb det handlade om men jag spelade med och körde "ja men jag är inte hemma för tillfället, kan du inte skicka tid och plats till min mail." Det kunde hon men när jag en stund senare kollade mailen kom jag fram till en sak: Hon hade inte skrivit vilken tjänst det handlade om! :) Som bäddat för succé i Lund på fredag med andra ord..:)
// Mastern
