Vuxenpoäng samt tomhet..
Idag skådades två fotbollsmatcher på dumburken, nämligen Malmö- Åtvidaberg samt Sevilla - Barcelona. Den sistnämnda skådades hemma hos Awkeeh. Efter att lallat med läsken och godiset ett tag hade det samlats in tillräckligt mycket fettopoäng för kvällen, så istället erbjöd han mig en whiskey. Är väl ingen fan av whiskey egentligen, men vid 25 år fyllda får man börja samla vuxenpoäng och att dricka whiskey borde ge en del. Sen sägs det ju att whiskey och vin är saker som man kräver mycket övning för att uppskattas, så får väl köpa hem en flaska och ta ett träningspass i veckan (man klarar ju max tio centiliter per kväll i början, så flaskan räcker ju till några månader).
Sen drabbades jag även av en plötslig och obefogad tomhetskänsla i eftermiddags. En tjej jag känner tar examen från Service Management i juni och börjar ett projektledarjobb med 24 lax i månaden en vecka efter. Jag är ingen fan av socialism och avundsjuka men istället drabbades jag av en väldig tomhetskänsla. Jag menar jag har inte varit i närheten av en vettig anställning på ett år och solklart får man ångest när en massa nya studenter examineras nu till våren. För självklart frågar sig alla som läser min CV varför jag inte haft något vettigt jobb sen examen, och då lär ju en nyexad vara fräschare och intressantare.
Sen är jag jävligt skeptisk till tankesättet att man lär sig av sina motgångar: jag lär mig inte ett skit av alla ständiga misslyckanden, jag dras bara neråt i en spiral, visst rent objektivt kan man ju dra lärdomar av alla händelser men som alla vet baseras de flesta mänskliga på mer subjektiva och emotionella grunder.
Sen tycker jag det är intressant hur man som människa kan reagera på andras framgångar. Jag ser fyra vanliga vägar.
-
Missunsamhet: Man intalar sig själv att den andra haft tur och att man egentligen är bättre som människa än den andre men kan inte sätta fingret på varför vid en utfrågning (Den bittre sossen)
-
Tomhet: Andras framgångar blottlägger alla ens egna tillkortakommanden, på ett inte alltför inspirerande vis. (Mastern)
-
Plagiering: Man försöker kort och gott plagiera allt som den andre har gjort i ett hopp om att enkla lösningar ska göra jobbet (Brukar sällan fungera så bra, men kan funka som energikälla i början)
-
Inspiration: Man inspireras av att se möjligheterna i omgivningen och blir själv lyckligare och mer framgångsrik (Enklare i teori än i praktik)
Sen är det också intressant hur man hanterar andras misslyckanden. För även om många människor blir mer tillfreds med sina egna liv av att se andras misslyckanden (man slipper bland annat känna tomheten) så är det ju en negativ spiral som initieras, då ens sinne töms fullständigt på inspiration. Om alla i ens omgivning floppar så försvinner ju även energin och livsgnistan fullständigt i sällskapet, ungefär som ett batteri som inte laddas.
// Mastern
